Dublin Marathon

Då var race-day avklarad!

Två löpare, två olika upplevelser:

Gasellen

Som vanligt så ägnas mycket tid och kraft åt väderprognosen dagarna innan loppet. Och inte heller denna gång var vädergudarna på vår sida. Temperaturen var visserligen perfekt, 12-15 grader, ingen sol och med en del regn. Men tyvärr också en hel del vind! Dock var det skönt att start och mål var på samma ställe, så det var inte frågan om 42 km i motvind denna gång.

Tillslut så var det dags för lopp! Uppladdningen hade gått helt ok för min del (den andra av oss hade dragits med en envis förkylning i nästan en månad), dock med alldeles för få tuffa långpass. Men så är det ju alltid. Jag drar mig lite för den typen av pass, antagligen mest för att dom är jobbiga…

I Dublin så är du med i första vågen om du hoppas på en tid under 3:50. Vilket tydde på att det vore en bra idé att vara i startfållan tidigt, för att hamna långt fram. Jag stod hyfsat, även om både 3:00 och 3:15 farthållarna stod längre fram. Men visst var det trångt i starten, jag försökte dock hålla mig lugn fösta km – det släpper ju alltid. Och ganska snart var det ”fri fart”.

Enligt banguiden skulle första milen vara ganska tuff, med en rejäl slakmota. Dock var det medvind, så det jämnade mer eller mindre ut sig. Första milen gick helt ok, och allt kändes bra. Det blev betydligt tuffare när banan vände och vi istället fick vinden mot oss. Det gällde att försöka hitta bra ryggar att ligga i. Idag hade det varit en rejäl fördel att vara ett par decimeter kortare…

Det flöt på ganska bra första halvan, och jag passerade halvmaran på 01:26:27. Nu började det dock gå lite tungt, vi hade vänt och hade nu vinden mestadels mot oss. Jag gillar verkligen inte motvind…

Tempot gick ner något, och i och med det började mina medtävlande springa ifrån mig. Vilket aldrig är bra för lilla huvudet…

Jag försökte hänga i, men det gick allt tyngre. Dock lyckades jag hålla uppe tempot hyfsat. Dock var det bara att ge upp alla storslagna planer på att komma under 2:50. Det kanske lyckas nästa gång…

Efter 35 km vände banan och det var medvind in i mål. I samma veva kom en av 3:00 ballongerna ikapp mig. Det var riktigt skönt att springa i en stor klunga, som det nu blev. Med facit i hand hade det varit mycket mer tacksamt att ligga i denna klunga under de tunga km som var motvind tidigare. Jag låg med i klungan några km och släppte den ungefär utanför vårt hotell. Jag var nu rätt säker på att komma under 3 timmar, och av någon konstig anledning spelar 2:54 eller 2:59 ingen större roll för mig.

Sista km kom och när jag tittade på klockan så var jag tvungen att pinna på lite, en tid på några sekunder över 3 timmar ville jag inte göra igen…

Klockan stannade på 2:59:34! Några sekunder sämre än i Berlin 2013, men där är å andra sidan banan betydligt snabbare och vädret var vid tillfället perfekt.

Initialt var jag inte riktigt nöjd. Tyckte att jag vek ner mig lite väl mycket sista halvan och borde kunnat kapat några minuter. Men med lite distans till det hela är jag ändå ganska nöjd.

Sub 3 på en rätt tuff bana, och därtill mycket vind!

Mål!

Glidaren

Ja det blev en start tillslut ändå! Ställde mig i fållan helt ouppvärmd och helt utan ambitioner, med tanke på senaste veckornas förkylning och obefintliga träning. Men tänkte ändå att det vore kul att åka härifrån med en medalj och t-shirt. Planen var att lufsa runt, och skulle jag råka känna mig pigg efter sisådär tre mil så kunde jag få springa på lite. Och ungefär så blev det. Fasligt seg och tung kropp första milen, men sen släppte det allteftersom. Runt 28 km kom den där härliga känslan och det kändes som jag flög fram! Första halvan gick på knappa 1.50 och andra på ca 1.43. Det fanns kvar ett litet uns fart trots allt. Mkt nöjd med dagen med tanke på omständigheterna. Fint lopp med mkt publik, dock en hel del vind på sina ställen.